och jag kan känna hans andetag i nacken
och hans hjärteslag i ryggen
jag önskar att han hade stannat här
med mig
i en alldeles för stor säng
på min halva, under mitt täcke
alltid
och det känns så himla rätt
lite för rätt
han rycker till innan han somnar, precis som för 3 år sen och påminner mig om hur mycket jag saknat honom
egentligen...
jag tror att det är det här de kallar lycka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar