när man vänder upp och ner på världen...

...handlar det om att försvara sig själv. mot vad? jo mot vänner som sårar och mot komentarer som har legat och ältat i för många månader utan att ha uttalats. varför pratar man ens om det som varit med människor som lyckats förstöra så mycket förut och varför tror man att man vet bättre nu än vad man gjorde i maj? hur kan man lura sig själv till att tro att de inte kan komma åt en längre, bara för att man nu står 5 steg längre ifrån än som förut alldeles intill?
De kommer åt dig när du har öppnat dig som mest och är alldeles för sårbar för att kunna filtrera bort som som inte bör påverka dig, nu när du ändå står på avstånd, nu när du tror att du har kommit över allting. nu när du tror att du är stark som en björn och kan hantera allting, oberoende av vad som sägs..nu när du tror att du är i säkerhet. hur kan man va så dum? hur kan man ljuga för sig själv så mycket så att det nästan blir sant? hur kan man börja tvivla på att man faktiskt duger som man är, att all den där finna-sig-själv tiden som skapat en imige är lika verklig som en illussion...