gud vad alla är komplicerade

jag vet faktiskt inte vad jag vill själv, hur ska man då förvänta sig att svara på de frågor som ställs? jag kanske vill vara ensam ett tag, hinna känna på det, på riktigt... fast vågar man det? bara säga upp allting sådär över en konversation? är det verkligen så jag vill ha det om ett halvår, 5 år eller 10 år? fast samtidigt vem kommer man ens komma ihåg om 10 år...?

"vi träffas och känner efter"
- ja, varför inte


men
jag borde avslutar det här
för jag är en sådan där som
aldrig vågar stanna
på riktigt.
inte helhjärtat i alla fall